Naturen är ett våldsamt Eden. Världen är vacker med sin underbara atmosfär och landskap, med sin mångfald av liv och sin biologiska komplexitet. Men naturen är också grym. Överlevnaden spelar upp ett evigt dödsbringande drama i alla ögonblick och på alla livsnivåer. Ibland när vi minst anar det, avslöjar naturen sin makt genom katastrofer och skapar tragiska moment. Liv och död är sammanvävda i den här världen med konstans, kontrast, spänningar och konflikter.
Inte desto mindre har vi alltid en ständig dröm. Vi drömmer om ljus, värme och en fridfull och harmoniskt ljuvlig värld. I konsten kan denna längtan manifesteras genom att skapa ett utrymme med flera skikt, där
man röra sig fritt mellan verkligheten, drömmen och minnet. Olika historier händer samtidigt vid olika tider, men alla är frusna i ett och samma ögonblick. Verklighet och dröm är inte längre åtskilda och
åskådaren bestämmer själv fortsättningen på historierna.
Vi har ett behov av att se skönhet i mörkret, i svartheten, i dessa många nyanser av svärta, kanske för att det är avgörande för vår överlevnad i detta underbara, våldsamma, Eden.